Hornen är bara till för att hålla glorian uppe..

Ja, det är då en sak jag ska börja med att konstatera:
Efter en afton på jobbet så luktar fossingarna INTE liljekonvaljer.

Tog mig en skön promenad genom stan efter en trevlig arbetskväll med aningens mer jobb än man skulle anat när man kom in i eftermiddags. Nivå och Deep såg inte ut att ha det direkt folktomt, kan man konstatera.
Var ju förövrigt lite lagom törstig ikväll, men E bangade och gick hem till sin säng (å andra sidan kan jag förstå henne efter att ha hört om hennes äventyr från gårdagsnatten. Haha).

Dessutom, dessutom, dessutom: Jag och T har nu bokat bljetter till Sthlm nästa vecka - ska bli så kul att komma upp och träffa alla (um - ja - de som hinns med på den korta tid iaf - resten träffar jag nästa gång. Pråmis) !!!
Spännande även att få träffa J i egen hög person och leka lite!

Um. Jao. Har ju egentligen inte så mkt vettigt att skriva... kanske borde sova. Ska upp och planera inför nästa vecka imorgon och  shoppa lite nya skor och byxor om jag hinner innan jobbet.

Nattis.

nån som ska med och se Pablo i stockholm?
hojta till på msn.

/P.

Vill bara skicka ett stort tack till alla underbara människor som hjälpte till att göra denna fredag riktigt minnesvärd.

Kommer sakna min klass i sommar - dessutom en hel del av ettorna också. Några av treorna far ut i världen (Karibien och östra Medelhavet.. låter det jättefel?) andra håller sig åtminstone kvar i landet. Spännande.

Själv checkar jag ut från vardagen och sticker på semester ett tag nu.
Kanske skriver en rad eller två här om jag orkar och hinner!

Återigen, kära skolkamrater som läser detta: Tack! Ni är grymma!

Det är bara att konstatera att det ÄR sjukt kul när lärarna ämnar att vara fullare än eleverna - stannar kvar längst på festerna och har de galnaste idéerna för sig på fyllan.
Sålänge de sköter sitt jobb bra, vilket åtminstone de jag känner faktiskt gör.

Mycket nykärlek i luften omkring mig.
Klurar på när mina känslor ska ta sig i kragen och vakna från vinterdvalan?
Status: koma. Kanske?

På lördag börjar semestern i alla fall.
Men först är det torsdag, och sen fredag...  (jaa! jag kan veckans dagar!!)

...snart har ännu ett år på skolan gått.

Sitter här och är lite mitt-i-natten-nostalgisk.
Inser att för nästan exakt ett år sedan sparkades treorna ut under massa tjo och tjimm, med påföljande tårfylld avslutning, på torsdag är det vi som ska sparka ut våra treor, och på fredag vinkar de adjö till det trygga livet av skolans fyra väggar.

Inser i och med detta också att nästa år är det jag som står där och snörvlar, kramas med mina klasskamrater och troligtivs tar ett stort steg in i en jävulskt oviss framtid.
Skrämmande på ett sätt. Känns som att man har så mycket kvar att lära, så mycket mer att ta till sig, och så otroligt kort tid att göra det på.
Var flög dessa två åren förbi? Nog för att jag tagit till mig massor, vilket jag har fantastiska pedagoger att tacka för, men det känns ändå som man borde hunnit mer på två år - eller?

Borde sova egentligen.
Har redovisning tidigt imorgon, men på nåt vis kan jag inte förmå mig att göra mig klar för natten och bara sova. Nåt som inte vill ge mig det lugnet.

Jobbigt.

Har ganska nyligen kommit hem från en jättetrevlig kväll som följt efter denna fantastiska helg.

Har spelat för bra mkt större publik än vi kunnat hoppas på - dessutom underbart entusiastisk sådan!

Ikväll rundade vi av med lite "fika" på magnus&magnus för att sedan landa på Parkan. Lattjolajban - så otorligt längesedan man var där känns det som.
Var ju inte längesedan man i princip bodde där - men den världen känns långt långt bort nu...
Kul att träffa massa gamla godingar i alla fall - och röja loss på dansgolvet med alla underbara skolkamrater.

Ska förövrigt upp om fyra timmar för att röja teatern. Känner mig inte helt säker på att det är en bra idé, men vad gör man inte för konsten?


Förövrigt behöver jag fortfarande mera kramar.
Ge mig!

(märk förövrigt att jag använt ordet förövrigt onödigt många gånger i denna text..)

Har kört andra föreställningen av COLLAGE ikväll.

Jösse vilken publik!
Drygt 500 underbara individer som fick många i ensemblen att bli så när som på tårögda på grund av allt jubel.
Helt fantastiskt.
Det tackar man för så enormt mycket!

Tack också min älskade, underbara C - så kul att se dig ikväll. Kommer sakna ihjäl mig efter dig ännu mer nu när du flyr iväg till storstan...  kul att få träffa O också..


Förresten:
Krama mig!

Som vanligt måste jag få påminnelse om att jag uppdaterar min blogg för sällan.
Skyller denna gång på för stort antal ouppklarade tankar som far runt i huvudet som tar upp all energi.

Har iaf varit och färgat håret idag.
Har om möjligt hittat en av jordens skönaste frisörer. Tror nog procedurerna med att klippa/färga osv hade gått mycket smidigare om vi inte snackade bort all tid. Men fasen så trevligt det är att gå till frissan!
Är tillbaka i mitt älskade knallröda hår dessutom. Det mår jag bra av!

Helgen har varit riktigt skön måste jag medge.
Rep i fredags kväll.
Lördagen ägnades helt åt min kära mamma - shopping och dansföreställning på Vågen och söndagen i nåt form av kaosartat rep på skolan.

Ser dock redan fram emot nästa fredag måste jag också påpeka. Då är det dags för Da Vinci-koden. Tyckte verkligen om boken, och ska bli jättespännande att se filmen...


Mmmyyeah....

Nu är våren kommen.
På riktigt.

Säkraste tecknet?

Gruset rensas bort från vägarna!

Yippie!!

Nu är våren kommen.
På riktigt.

Säkraste tecknet?

Gruset rensas bort från vägarna!

Yippie!!

har överlevt ännu en vecka. en ovanligt lugn sådan.
har varit redovisningsvecka i skolan, vilket inneburit tre halvdagar med bara mys och lyssnande till alla talangfulla skolkamaters framträdanden - denna vändan även inklusive ettorna.
shit vilken klass - 90% av framträdandena var helt häpnadsväckande bra.

helgen har också överlevts.
gårdagskvällen spenderades med mycket skratt och prat hos K i hennes nya lägenhet och dagens afton fördrevs med gulliga arbetskamrater under otippat lugnt arbetspass.
höll för den delen på att springa fram till ny kille på jobbet och våldsamt krama om, då jag var övertygad om att det var M  (arbetskamrat från ett bra tag tillbaka) som kommit in för att gästa lite. sånt var inte fallet. hann i alla fall att hejda mig i sista sekund. hade blivit ganska intressant annars - schysst välkomnande till jobbet.
nåja, de tu hade helt enkelt sjukt lika profiler.
försökte övertyga nya pojken K om att han och ex-jobbarkompien  M är släkt. Fick inget direkt gensvar på mina teorier...

fick dessutom för mig att jag och C skulle dricka sprit efter jobbet - sagt och gjort tvingade jag C att följa med, men när vi väl kom fram till Park insåg vi att vi låg alldeles för mycket efter för att sänka oss ner i den fyllegropen. resten av avenyn låg på samma nivå ska nämnas...
så vi fortsatte nedför paradgatan, men åkte tillslut hem.

jaao...
morgondagens planer gör mig kanonglad. ska hinna träffa flickorna i lugn och ro och käka lite gott, och fira überbitchens födelsedag under mkt kontrollerade former (i alla fall jag - vågar ju inte svara för de andra...).
skam att man så sällan hinner träffa sina vänner.

sen är det ju så gott som ny vecka igen. nya tag, nya upplevelser och nya mål.
tjiho!

Fy bubblan.
Idag har varit så överlag bra.

Mestadels på grund av att D har fått jobb i Oslo!
Det är jättenära till Oslo!!!

Bara massa små bubblor i min mage!
Och nej, det är inte gaser....

Årets stressigaste helg so far är över.
Avklarad med liten stjärna i kanten till och med tror jag.


Har under helgen hunnit med att dels jobba på mitt ordinarie jobb - dels undervisa tre klasser i jazzdans under en liten helgworkshop, dessutom sjunga på en konsert och titta på en redovisning av workshopresultaten.
Allt detta mellan kl 20 på fredag och 15:15 på söndagen.
Inte helt illa pinkat.


Guldklimpen som förgyllde min helg är att få träffa V igen som varit borta hur länge som helst från detta kalla land. Ibland inser man inte hur mkt man saknat folk förrän man träffar dem igen!


Idag har varit en störtskön dag - har av nån anledning haft massor av energi (kan bero på att jag sov nåt så enormt bra, och länge inatt.) och dessutom kunnat få utlopp för denna energi - dels på balettlektion imorse för Mariana, dels på klass för Malin.
Testade på lite house, ATT jag inte dog av skratt åt min egen spegelbild. Men skam den som ger sig - nu blir jag bara mer sugen att ta mig an utmaningen att lära mig!
Dessutom fick klassen vara försökskaniner. Mer än så säger jag inte.


Barnteatern är äntligen bestämd också. Blir egen produktion av "Nasse hittar en stol" tillsammans med K, S och E. Tror jag är den i gänget som ser mest fram emot det hela - paradoxalt nog, då jag egentligen inte är nån större barnfantast. (Eller egentligen är det nog mest bebisar jag inte är så förtjust i ... kids kan ju vara rätt charmiga..)


PLUS att jag smet ifrån skolan idag nån timme och tog vagnen till Sahlgrenska och fick gjort en liten ultraljudsröntgen på min skada. Hur fascinerande som helst. Satt och kortförhörde den stackars läkaren på allt jag såg på skärmen. Nästan så jag tycker att det var värt att skada sig bara för en sån sak.. nästan då alltså.
Fick iaf bekräftat att det kommer bli okej, men att det är lite värre än jag själv anat. Allt löser sig med flitig rehab, är min tanke.


Kvällen har förflutit i degandets tecken. Välförtjänt degande dessutom.
Nu tänkte jag runda av med en dusch, nybäddad säng och en bra bok.

Godnatt!

Tur och framgång i livet verkar komma i vågor.
Inga små söta veck på havet heller - utan sånadär riktiga mastodontvågor.

Vad jag menar är att allt gott verkar ju komma till en samtidigt - så till den grad att man inte kan hantera det. All of a sudden så står man med tre jobberbjudanden, flera telefonsamtal med frågor om planer närmaste tiden och charmörer som ska uppvakta från alla håll och kanter.
Sen börjar dilemmat - vad ska man välja för att inte ångra sig sedan?

Där står man och trampar och kan inte riktigt bestämma sig för varken jobb, kalaserbjudande eller charmigaste pojk, och råkar låta det gå bara en dag för mycket.

Helt plötsligt så har platserna på jobben blivit tillsatta av andra, festplanerna har blivit inställda eller flyttade till annan dag när du inte kan, och pojkarna har hittat andra flickor.


Troligtvis är det ens egna energier som skapar dessa vågor. Lyckas man nån gång gå på plus så växer ju energin, och på så vis drar man till sig mer positivt - men många pluspoler ihop kan ju inte ge ett gott resultat, så tillslut spricker bubblan och kvar finns ingen energi alls.
Den låga perioden gör att du verkar uppgiven och ointressant, och självklart orkar andra individer inte föda sig på din ickeexisterande energi.
(Jag tror stenhårt på att man tar/ger energier - det är inte för inte som skratt är så ofantligt smittande)


Ja, så tror jag.
Tills jag filosoferat fram nån annan mer trolig teori.

Efter ett riktigt onödigt rep i torsdags kväll (för vilket jag suttit på skolan i drygt 6 timmar och väntat på att få ha) skuttade jag på fredagsmorgonen upp ur sängen för att bege mig till halsspecialisten på Vasagatan.

Fick titta på mina stämband med filmkamera - ganska äckligt, men samtidigt spännande och väldigt lärorikt.
Fick dessutom bekräftat att jag är mezzosopran, vilket jag hävdat länge. Skönt.

Shakespeare-uppspel för skolan på fredag eftermiddag. Varken bu eller bä. Har väl inte direkt kännt mig speciellt motiverad - ska bli roligare med barnteaterproduktion nu veckorna framöver. Dessutom tror jag det kommer bli en riktigt utmaning att möta illbattingarna på deras egna hemmaplaner istället för att vara i en fast lokal.

Idag (egentligen igår...) tog jag en rejäl sovmorgon för att sedan i lugnaste möjliga tempo göra mig iordning till jobbet.

Väl på jobbet visade det sig att jag skulle få ha hand om stort sällskap inklusive kändisarna X (mycket söt), Y (kultförklarad) och säkerligen också Z. Synd bara att ingen av det hela stora sällskapet dök upp.
Kvällen resulterade i en bitter jag. Nåja. Det går över bara jag får lite sömn.

Jag håller alla tummar och tår jag har för att D får jobb härhemma i Göteborg!
Har nog varit mer nervös för hans skull idag, än han själv har hunnit vara.

..jag absolut inte vill drömma igen.

Hade en mardröm för första gången på evigheter - hur läskigt som helst. Vaknade totalt ur balans med bilden av en hemsk individ på min näthinna, skakig och stressad.
Har på hela dagen inte riktigt lyckats släppa den där obehagskänslan, och har varit helt paranoid så fort jag befunnit mig ensam utomhus - bara lilla sträckan från taxin in till lägenheten blev en ren språngmarch med många blickar över axeln.
Löjlig man är egentligen.

Funderade på att leta fram en gammal drömtydningsbok och försöka klura ut vad min dröm kan innebära - men insåg rätt snart att jag minns den för vagt för att ens ge mig på det.
Huruvida saker som drömtydning faktiskt kan stämma har jag inte det blekaste om - jag läser ju horoskop dagligen och intalar mig att jag tror på dem när de passar mig - så då borde jag ju kunna göra samma sak med drömanalys?

Nåja. Hoppas jag slipper drömma samma sak nu inatt bara.



I övrigt har jag varit mkt produktiv idag - pysslat hemma, ringt och bokat tid hos farbror ortopeden, fixat med flygbiljetter, hunnit jobba några timmar och bokat in en lunch-och-shoppingdejt med K imorgon.