Hornen är bara till för att hålla glorian uppe..

"Under ombyggnad" borde kanske vara namet på dagens rubrik?
Håller i alla fall på att experimentera med bloggens utseende, så ni får leva med att det är fult sålänge!

Hej!

Sitter här och lyssnar till Eva Cassidy's "I know you by heart" och midnattsfilosoferar.
Hur kommer det sig att man alltid tänker mest på natten?

Hur som helst. Denna låt, I know you by heart, har sedan första gången jag hörde den, förknippats med en och samma person. Jag upplevde första gången jag lyssnade till denna fantastiska låt att det var en melodi jag själv kunde ha sjungit till denna personen. Varje ord i texten har alltid stämt in så perfekt på den relation vi haft. 

Skrämmande nog upptäckte jag idag, att när jag lyssnade till texten, så har betydelsen förändrats. Flera år var det en självklarhet vem låten handlade om, men inte nu längre... småläskigt.

Vill inte bli alltför personlig, men skrämmande att bilden av en människa kan förändras så mycket. Idag ser jag denna människa med rätt så mycket andra ögon än jag gjorde för några år sedan. Huruvida det är något jag verkligen ville/vill är en diskussionsfråga, men kanske är det lika bra?
Det sägs ju att allt ont för något gott med sig, och det vill jag gärna tro på. Det känns så logiskt att det borde finnas en balans i världen...

I saw your sweet smile
I heard your laughter
You're still here beside me every day.

'Cause I know you by heart

...nope. Inte längre.