Hornen är bara till för att hålla glorian uppe..

Yrvaken och go som man är sådär vid tvåtiden när man knatar upp ur sängen.. (haha) och klickar på msn, och möts av ett "hej, vad gör du ikväll" och "vill du plåta", så misstänker man föga vad det är man går med på att ge sig in i.

Herr Lj var på väg till Göteborg, och herr A & herr Lj ville inte sitta hemma och dega hela aftonen, så alldeles uppenbarligen fungerade jag, samt en massa tekniska prylar som tidsfördriv.

Hoppade raskt och lätt in i duschen för att få bort en kass brun-utan-sol, som bara lämnat mig fläckig. Varpå jag lika svettig som innan packade ihop mig och for iväg till andra sidan stan till fröken S som hjälpte till med make up.
Supertack för det gumman.

Pojksen plockade upp, och sen bar det av på nya äventyr.
Har fortfarande inte fått grepp om hur aftonens bravader egentligen gått...
I guess I'll have to wait and see.


Nu är jag dock helt slut.
Det fantastiska är att klockan inte ens är tre..!!
Ska nog sova lite så jag orkar vara social och go' mot miss M imorgon när vi ska bege oss någonstans och käka lite gott.

Sköna dagar nu det senaste.
Onsdag förmiddag lyckades T att ta tag i min krage och få med mig till Vallhalla för att träna lite nu innan skolan och sommarkurserna börjar.
Av ren och pur uttråkning så pallar jag aldrig att simma längder, så efter några meter gav jag upp och  förflyttade mig till den för varma barnbassängen med järnstång, som även fungerar perfekt som balett-barre, och tränade lite balett i vattnet.
Joinades senare in av T och tränade vidare på våra övningar. Måste sett nåt fruktansvärt töntigt ut.
Wah. Det bjuder jag på.

Vad som dock fascinerar mig är alla dessa personligheter man stöter på i badhus.
Ungar som helt utan respekt bara styr sina frigolit-flyt-plattor rakt in i en, småbarn som dyker fram och tillbaka ner under vattnet nån halvmeter ifrån en, när de SER att man står och svingar benen fram och tillbaka, och fullt påklädda invandrartanter som promenerar fram och tillbaka i rehabsyfte, som dock VÄGRAR blankt att gå någonstans där vi inte stod. Jösse.
Träffade även på en jättesöt unge som totalt lyfte min dag. En liten plaskig bäbis. Sööt!

Kom in på jobbet en halvtimme senare än tänkt, vilket dock var okej med hovet.
Skuttade runt bland mina gäster, och hade en i största allmänhet seg kväll.

Dagens äventyr var ungefär likadana, fast utan simningen, som fick ersättas med tvätt av arbetsskjortor, vilket det var kris med.
Började leka med tanken på att sticka upp till storstan nästa helg, då jag råkar vara ledig. Allt för att få leka med fröken J igen.
Herr D flyttar ju till Oslo i dagarna, och fröken C ersätter honom i Stockholm.
Jösse så alla flyttar.

Själv stannar jag bänkad, åtminstone till juni.
Fast flyter allt på som det ska så flyttar jag iaf en bit bort snart ....


Ah well.
Man ska inte säga hej, förrns man faktiskt är över bäcken med båda fötterna stadigt i marken.

Godnatt!

Inspärrad.
Nästan.

Eller egentligen är det nog inte så illa.
Känns mest som att jag bara jobbar och sover hela tiden.
Det stämmer ju givetvis inte.

Igår exempelvis hade jag en riktigt, riktigt trevlig kväll med gamla och nya vänner när vi firade fröken M's födelsedag. Lite god mat och gott vin intaget under den stilla pretexten att alla i hela högen förutom en stackare skulle jobba idag. Läskigt vuxet att tänka så.

T slutade 23 på jobbet idag - samtidigt som jag med andra ord. Tydligen är det klent av mig att inte följa med ut på krogen. Hmm...
Men jag jobbar ju lunch imorgon? Och långis på söndag... snälla, nån, säg att jag inte är sååå mycket kärring än?


Måndag ska jag träffa banksnubbe och prata bolån.
På ett sätt vill jag såå gärna att han säger att jag får pengarna, för då är jag med och budar på en av de finaste lägenhter jag sett på länge.
MEN. Skulle han säga nej, så betyder det att jag inte alls måste lägga ner alla tankar om NY efter skolan och andra smågrejjer jag skulle få skippa helt om lånet skulle gå igenom... och på ett sätt hade det kunnat vara rätt skönt också...  GAH.
Får se vad som händer på måndag helt enkelt.

Nu är det natti-dags.
Annars kommer mina gäster träffa på en mindre glad "trasa" imorgon.

Lev väl.

Denna helgen jobbar jag bara lunch.
Futtiga tolv timmar på en hel helg. Fantastiskt.

Därmed hinner jag fika med mr M och antagligen ms S idag. Jag hinner ha ett liv! ...Whoa!


Pratade med K igår - de har det tydligen bra i New York. Otippat. Jag är aldrig avis eller så. Nejjdååå.
Ah well. Jag får min chans jag också. K har dessutom lovat att köpa med sig massa kuliga Broadwayoriginalinspelningar hem.


Mm... yeah.
Off to work i trot.



Umm.. just ja. Har fått lite bilder från fröken J.
GRYMT!

Men KUL att det regnar på min nästan helt lediga dag!

Trots att jag älskar Göteborg, så är det ibland så himla skönt att åka härifrån.

När man då råkar vara jobbledig tre dagar på raken känns det som en synd att inte utnyttja detta för att utforska Svea rike lite extra.
Inte för att jag aldig varit i Stockholm förr, men ändå...

Tänkt och genomfört så sammanstrålade jag och T på stationen på onsdag morgon.
T, ganska mycket i sista sekund efter ett missförstånd via sms.
Resan upp gick på nolltid tack vare mitt utomordentligt underhållande sällskap, och det trots att dubbeldäckartågen krånglar som vanligt.

Väl i storstan tog vi en vända på stan, innan jag skulle träffa fröknarna J och SM för att bege oss ut i storstan och klättra på hustak och vrida kroppen ur led i gamla stentrappor.
Trots att svetten rann om oss alla måste jag säga att jag hade utomordentligt skoj.
Måhända är det lite extra kul när man har en exhibitionistisk ådra i sig, som bara älskar uppmärksamheten man får när man går med en extrem make up, skitläcker hairdo, klänning och klackar, samt ett glatt följe kånkandes på stora väskor! Haha.
Som bonus på det hela lärde jag ju känna två fantastiskt coola och roliga brudar.
Måste göras om.

Efter vi lekt klart fick jag skjuts upp till Danderyds sjukhus där jag tog bussen vidare mot bushen. Kom fram mitt i natten, och D mötte upp på stationen. Glädje i hela kroppen. Fantastiskt hur mycket man kan sakna någon ibland. Trots att vi inte setts på "evigheter" så blir det som med alla gamla nära och kära - det känns som att man aldrig varit ifrån varandra. Skönt.

Trist att behöva åka morgonen därpå, men Göteborg ska väl också få en fair share av mina lediga dagar.
Träffade T på centralstationen, hoppade på tåget, som förövrigt blivit utbytt mot ett X2000 då dubbeldäckarna fått värmeslag och tillåtit AC:n att dö, så de mätt upp 55 grader, som tågvädarna gång på gång påpekade.
Aningens försenade kom vi hem till stan, varpå jag och mina blåsbeklädda fötter stapplade oss hem för att käka iskalla jordgubbar med yoghurt (finns det nåt som går ner lättare i värmen än jordgubbar eller vattenmelon? tror inte det...).

Idag har det varit för varmt för att ens orka lyfta ett finger, vilket har resulterat i att mina storslagna städ-planer inte alls blivit realiserade.
Istället har jag protestdegat på soffan.

Imorrn är det dock full fart igen. Work work work...
Men där har vi AC iaf.

För tillfället finns det inte mycket som gör mig lyckligare än att hitta "dr Feelgood"-videon på YouTube eller dra på nån skön Freak Kitchenskiva. Hell yeah!

Menyprovning imorgon.
Dags att nana så smaklökarna får vila ;-)

Om jag tyckte min röst var förstörd när jag vaknade upp igår klockan åtta för att bege mig till jobbet, så vill jag inte ens kommentera på hur den är idag.
Märk då också att "idag" är tolv timmars arbete, lite sprit och galen rock-allsång-i- lilla baren senare.

Vill helst inte yttra ett enda ord - vilket är väldigt ovanligt för att vara mig. Men fysatan. Det gör ont att bara svälja då stämbanden tagit så mycket stryk!
Block och pennadag idag känner jag.

Dock tackar jag K&A, O och herr P för en grymt bra kväll igår. Skön balans på det mesta måste jag säga!
Haha. Dessutom har jag då aldrig sett så hemgångsovilliga gäster som igår.

Sen måste jag få irritera mig lite också: jag AVSKYR att känna igen folk på krogen, men inte komma fram till varifrån jag känner dem.
Träffade en kille igår som var så sjukt bekant och vi kom fram till att han hade jobbat på Deep för ungefär två år sen - men inte tusan har jag väl så bra minne? Nån annan knytning till mitt liv eller mina vänner måste han ha... men vaaar är den felande länken? Hela min närmaste vecka kommer jag gå runt och störa mig på det. I know it. And i hate it.

Ah well.
Nu ska jag och mitt en-oktav-under-normalläge-whiskyröst bege oss till stan för att shoppa klackar med mamsen.

Behave now people!

I have been entertained.

Som bekant efter de senaste dagarnas hysteri av Robbie-musik i alla centrums butiker så intog just självaste "mannen, myten, legenden" Ullevi igår.

Efter stencoola Basement Jaxx som förband lät Robbie sig väl vänta på att dyka upp på scen - men vilket pang det blev när han dök upp!

Orkar inte ens räkna upp låtlistan då den finns i vartenda dagstidning som har någon anknytning till Göteborg, så istället raddar jag upp mina faves under kvällen:

Feel - måste varit originalbiten av konsertens starkaste låt. Snudd på att man fick tårar i ögonen.

Come undone - detta är en låt som inte går att misslyckas med.

Strong - aningens för mycket publikfrieri att begära allsång och dessutom låta texten rulla på skärmarna, men men.. i övrigt får man medge att det både lät bra, och fick mig och resten av ullevi att skråla med för full hals (ska det nämnas att jag är hes som en gnu idag?)

Let me entertain you - första extranumret. Mig stör det inte alls speciellt mycket att det inte blev nåt bungyjump - bara att höra denna låt live gjorde att jag och hela mitt sällskap stod och röjde loss och verkligen kände oss underhållna! TRYCK! Både från scen, och mot scen!

Angels - denna låt var kanske egentligen inte så fantastisk i framförandet - det var trots allt publiken som sjöng största delen av det. Trots det är jag SÅ glad att den finns med på setlisten och att jag fick höra Robbie göra den live.


I övrigt lämnade fotbollsfantatikern mycket i publikens händer - det är en publikcharmör av rang och han lyckades nog ge många en helkväll. Trots det så tycker jag personligen att publiken inte alls var så bra som det sägs - det kan nog bero på den enorma spridning av typer som infann sig.
Allt från småkids till farfar och farmor syntes till, och det var långt ifrån alla som kunde sjunga med mer än i nån enstaka refräng.

Sedan måste jag påpeka att det borde införas längdfållor .. haha.
Jag tror jag skymtade herr Williams själv cirkus 5-6 gånger under konserten. Tack Ullevi för big screen!

Hade jag haft möjlighet att göra om det så hade jag absolut sett till att stå och köa några timmar tidigare.

Idag tänkte jag att jag ska tjuvkolla lite från jobbet - förhoppningsvis har vi inte hysteriskt mycket att göra under konserttimmarna!


/P.