Lördagkväll.

Kom nyligen hem till Mickes tomma lägenhet efter en fantastisk klass med Sonya Tayeh.
She's starting to grow on me, som amerikanerna skulle säga. Jag har sakta men säkert i takt med att min egen styrka börjar komma tillbaka, börjat uppskatta vilken fantastisk pedagog detta är. Petnoga med ALLT och grundlig som... ja, ingen jag mött förut.

Henne ska vi på nåt vis lyckas få upp till GBG! Jag vill, jag vill, jag vill!

Men att sitta här och skriva långa ramsor om vad jag haft för min sen torsdags eftermiddag känns meningslöst det med. Särskilt när jag egentligen borde slänga på lite smink och ta mig över till Köben för att leka med Kira.
Sagt och gjort...

Tjolahopp!


Torsdag förmiddag...

..Rachel Ray och Twistpåse.

Är nere i Malmö och ägnar mig i princip endast och uteslutande åt dans för Sonya Tayeh.
Har haft hur trevligt som helst sen jag kom hit.
Med undantag för den BRUTALA träningsvärken.

Var och såg Sweeney Todd igår på bio tillsammans med Micke då jag velat se den sen den kom till skandinavien och Micke var den förste som offrade sig att se på musikal på bio..
Trots att jag har haft koll på hela historien sen innan var jag lite light chockad över mängden blod i filmen. Tack och lov att blodet såg äcklig fake ut, annars hade jag nog drömt rejäla mardrömmar.

Mötte upp med Mickes söta arbetskollegor Adam och Louise efter bion på nån pub på Lilla Torg och drack lite rött. Kanontrevligt. Malmö börjar visa sina fina sidor allt eftersom. Jag har varit väldigt anti-Malmö tidigare, men det blir bara trevligare för var gång man är här.

Men nu är det dags att göra sig själv lite civil i utseendet och ta sig ut en sväng på Malmö's gator. Kanske lyckas man göra nåt kul inköp? Time will tell...

Det var senaste uppdateringen i alla fall.

Första timmarna i Kbh, för denna gången...

Japp. Tillbaka på dansk mark.
Har tack vare underbara  Lina kunnat åka med söta Carina o Kalle i bilen till Svågetorp.
Mycket trevlig bilresa - det var längesedan jag gjorde en sådan - har bara åkt tåg eller flugit senaste tiden!

Kom fram till Kbh för några timmar sedan och har hunnit med en sånglektion med Kaare, och därefter sitta och hänga en stund på Hvide Lam med några godingar från 3 åriga utbildningens Orange'a team.

Nu sitter vi och slötittar på 10 orsaker att hata dig innan det blir dags att ge sig av till Drop Inn för att spana in Thomas' gig. Ser fram emot att få leka lite med alla gamla kamrater och 'catcha up'.

End of update.
Återkommer snart.

Tjuvlyssning..

Råkade tjuvlyssna på ett samtal igår när jag var på väg hem.
Tjejen, i 25årsåldern går och pratar i telefon ... samtalet rörde vänskapsband.

Tydligen så hade telefontjejen blivit omnämnd av Jane Doe (gemensam vän till de i telefon) som en av dennas närmaste vänner, bakom ryggen på telefontjejen. Diskussionen rörde sig dock kring faktum att telefontjejen inte alls ansåg sig vara nära vän till Jane Doe.
Det fick mig att tänka...

De relationer man har till människor är ju, trots sin tvåsidighet, väldigt subjektiva. Det är nog alltid så att det finns ett större behov från en av parterna för vänskapen än hos den andra. Högst troligt kan det också skifta fram och tillbaka beroende på var man står i livet... för min del har jag ofantligt många jag anser vara mina vänner och bekanta, men inte nära människor jag anförtror mig åt. Dessa är ett få urvalda.
Tanken på att dessa människor kanske bara skulle se mig som 'bekant' är skrämmande. Det är inget jag faktiskt TROR, men jag VET ju faktiskt inte. Lite läskigt.

Har ni klurat på det där någon gång? Vilka av dina närmaste är människor som ställer upp för dignär du verkligen behöver dem? i vått och torrt? dag och natt? trots andra åtaganden?
De vänner som får "ja" på dessa frågor är de människor man ska vara så otroligt tacksam för. Det är de människorna som spelar roll i slutändan.

hits