I should tell you...

RENT

Har försökt en stund nu att sätta ord på mina tankar och känslor kring filmen Rent (musikal), men inte riktigt lyckats.
Tror inte jag smält filmen riktigt än. Känner mig fortfarande ömsom tom, upprymd, förvirrad och ställd mot en vägg. Berörde gjorde den i vart fall, både mig, och de flesta andra tårögda i publiken runtom mig.

NU
, har jag förstått RENT-hysterin.





Five hundred twenty-five thousand six hundred minutes.
Five hundred twenty-five thousand moments so dear.
Five hundred twenty-five thousand six hundred minutes.
How do you measure, measure a year?

In daylights, in sunsets, in midnights in cups of coffee.
In inches, in miles in laughter in strife.
In five hundred twenty-five thousand six hundred minutes - how do you measure a year in the life?

How about love? How about love? How about love?
Measure in love... seasons of love.





Återkommer kanske med nåt vettigt att säga om filmen lite längre fram. Kanske.

En busschaufför, en busschaufför...

..det e' en man med glatt humör. Eller?

Under min gymnasietid kom jag fram till många saker. (Utvecklande tid det var..)
En av dessa saker var att man bör hälsa på busschaufförer.
Inte tusan går du väl til frisören och bara dimper ner i frisörstolen och räknar med att han/hon gör sitt jobb?
För mig blev det en självklarighet att säga "hej" eller "godmorgon" när jag knatade på bussen.
På den vägen är det. I 97% av fallen hälsar jag alltid på den busschaufför som ska köra mig. Huruvida det sedan är normalt att majoriteten busschaufförer som kör de kringående linjerna här hälsar när de ser mig på stan, är en annan femma.

Vad jag dock reagerat på väldigt starkt nu på sistone är de mindre glada buss (och vagn-) chaufförerna. När jag knatar på vagnen, trött som en gnu, på väg hem från skolan och ska köpa en enkelbiljett, eller när jag åker buss hem till någon annan och kliver på, som brukligt längst fram så slänger jag per automatik ur mig ett hej, och till och med ett leende ibland - men VAD får jag tillbaka? Varken, eller!

Har senaste tiden stött på en stor procent supergriniga och trötta yrkesförare som verkar önska att människor helst gick under jorden.
Tillhör inte yrken som busschaufför, vagnförare, biljettkontrollant osv servicebranschen?
I min hjärna gör de det.
När jag jobbar (i servicebranschen) har jag svårt att se mig själv ha en "dålig dag" utåt sett. Trött, bakfull, sjuk eller på dåligt humör - gästen får väl alltid ett "hej" eller leende i alla fall?


Nåja - jag får hoppas att solen börjar titta fram snart igen - det brukar få de flesta på bättre humör!


me (hjärta) snökaos.

    Åååååh, snön föll, som Peter Jöback sjunger  i sin juldänga från några år sedan.
Precis som sist jag skrev när snön singlade ner så har jag idag också blivit så superpeppad av "snökaoset" här i Göteborg.

    Tog mig dubbelt så lång tid att komma hem från skolan - men smart som man är så följer man vädret på tv4, och inser att det är lika bra att rusta sig för många minusgrader och ännu fler snöflingor.
Tänkt och utfört, klädde jag imorse alltså på mig som Michelingumma Extraordinaire. 
Två par trikåer, benvärmare, jeans, linne, två tröjor, min nya läckra vinterjacka, halsduk, keps (snö i ögonen är inte okej), mössa, vantar och mammas klockrena moonboots - från den gamla goda tiden.  (Fatta glädjen åt att upptäcka såna juveler i garderoben!?)
Den som säger att vinter är pest, bör tänka om - jag tror på att man bör leva efter det härliga talesättet "man ska klä sig efter väder".
Fram för fler leende Michelinmänniskor - och bort med alla blåfrusna, huttrande och griniga stackare på spårvagnshållplatserna (25 minuters väntan KOMMER INTE att bli trevligt om man bara bär jeans, en höstjacka och handskar.).


    Kollade på lite konståkning på tv nyss - skönt att upptäcka att man fortfarande kan skilja på en flip, lutz och toeloop i alla fall - mina år på isen var uppenbarligen inte helt fögäves - lite konståkningsterminologi måste väl fortfarande räknas till allmänbildning? Hmm?
Trist att Herr Berntsson satte sig på ändan bara - tycker i övrigt att hans program funkade - mycket "dötid" som vanligt hos de svenska åkarna (det är här man ska börja skylla på koreograferna) men i övrigt ett humoristiskt program.
Storfavoriten kommer är dock, och kommer nog alltid vara Evgeni Pluschenko. Vilken karisma, vilken teknik och vilken energi - jag lyckas inte slita blicken från honom när han väl börjat åka. Det är sådan man själv önskar att man var - att man utan synlig ansträngning kunde trollbinda en hel publik.


    Nya Floor Filler är på gång i nästa, eller näst-nästa vecka, inte helt säker. Har iaf fått höra lite insider info idag - sånt är alltid kul. Jag är ju människan som varken kan, eller vill hålla mig borta från spoilers - ju mer man vet i förtid desto roligare.  Vet for a fact att det i princip varit löjligt lite sökanden i år - man undrar då varför? Det kan inte vara för att svenska dansare som satsar på en proffessionell karriär inte vill framställas som intrikata dokusåpakändisar?

    Tröttnar inte folk på dokusåpor för den delen? Personligen har nog mitt inre gjort revolt och jag tittar nu hellre på snälla, töntiga och totalt förutsägbara serier som Gilmore Girls, eller till och med 7th Heaven, för att jag inte orkar med allt löjligt drama i tv.

    Måste dessutom påpeka att jag idag har lämnat in mitt första teoriarbete på några år. En sammanfattning av Stanislavskijs metoder. Har ju läst mer inspirerande ord än originaltexten vi fick att lära från kan jag lova. Sällan man ser så många omskrivningar för en och samma sak.
Kändes i alla fall riktigt ovant att ta upp en penna i hand och helt plötsligt börja göra understrykningar i en text!

    Vill dessutom gärna, ännu en gång påpekar hur glad jag är över snön som fallit. Whiiiie!



CSN, Lägenhetsvisning och Steppsneakers...

Har idag efter skolan varit och kikat på lägenhet...
Liten etta på 30 kvm, mkt överkomligt pris, och bra hyra...
När man såg vilket projekt det skulle vara att renovera lägenheten insåg man (jag) dock ganska snabbt att det inte var ett alternativ för mig..
Köket var inte ens brukbart i mina ögon - hur lagar man mat utan en fläkt ovanför spisen? För mig som då dessutom anser att köket är lägenhtens hjärta föll det, förståeligt nog, ganska pladask där.

Kom för ett tag sen hem efter lägenhetstitt och sånglektion för att upptäcka kuvert från bland annat csn .. hur irriterad på sig själv blir man inte när man upptäcker att man GLÖMT SIGNERA studieförsäkran?
Här har jag gått och undrat var tusan mina pengar tagit vägen... some days, kan jag bara skylla på....


Kan dessutom nämna att jag desperat letar efter ett par Capezio Tapsneakers (Steppsneakers) Amerikansk strl 6. Har du ett par sådana som du inte använder?
Kontakta mig så fort det bara går!





Myeah... that's all for now folks.

Bridget Jones...

Plockade fram "på spaning med Bridget Jones"-pocketboken häromnatten när jag behövde något att ströläsa och inte orkade börja på en ny bok. Självklart fastnade jag och läste ut hela direkt - med resultatet att jag var mindre pigg dagen därpå.



Tänkte i alla fall dela med mig av en mysig bit - jag hoppas detta inte är olagligt?




...Tänker hela tiden på det där mamma sa om att vara på riktigt och sammetskaninboken (fast ärligt talat har jag fått nog av kaniner här i huset). Min älsklingsbok, påstår hon - har inget minne av den - och den handlade om att småbarn får en leksak som  de älskar mer än alla de andra, och när pälsen är  bortnött och stoppningen har sjunkit ihop och delar fattas så tycker barnet fortfarande att det är världens finaste sak och vill absolut inte skiljas från den.
"Det är så det är när människor verkligen älskar varandra", sa mamma när vi åkte ner i hissen på Debhams.




Vaddå feel goodstycke?

hits