Ursäkt.
Förlåt för vad jag gjort mot dig, förlåt för min barnslighet och jag ber om ursäkt för hur fult jag betett mig.
Men jag var tvungen.. för min egen skull.
Danskt lussefirande o födelsedag so far..
Hipp hipp för mig - nu, för 23 år och cirka 3 timmar sedan föddes jag!
Men först;
Gårdagen.
Arla morgon (7) ringer väckarklockan.
Släpar mig ur sängen och gör mig i ordning för att gå.
Lussetåg med norskor, svenskor och en holländska på CVI.
Lussetåget liknade mer ett galet togaparty med älghorn här och var.
Under stora jubel och fniss framförde vi "Sankta Lucia" på knagglig norska (för oss som inte är 'natives'...) och det hela var överstökat på ungefär 3 minuter.
Christinas interpretationsklass var basicly ett genomdrag av alla konsertlåtar för kvällen.
För egen del gick det skitkasst - nytt rum och helt ny akustik, men genrep SKA ju gå dåligt, så jag var inte oroad inför kvällen.
Repade lite "holding out for a hero"-kör och satte koreografin. Galet dumt egentligen att sätta allt samma förmiddag man ska ha föreställning. Men man är väl proffs ;)
Åkte hem, tog med lite grejjer och for iväg till Lou's.
Lagade lite snabb pastamiddag och gjorde oss fina.
Konserten gick över förväntan. Smockfullt med folk och ingen yta att röra sig på, men hysteriskt kul. Är jättejättenöjd med min prestation och känns gött att vara 'tillbaka'.
Fick en hel del komplimanger över min skådespelartalang vilket var ytterst förvånande men värmande, då det är något jag slitit med hårt dessa fyra månaderna. (Tack Halldóra och Ole Rasmus!)
Festen fortsatte och efter tolvslaget fick jag det mest rungande "Happy Birthday" en flicka kan önska sig. Det är verkligen inte varje dag uppåt hundra personer sjunger för en! Tack som fan.
Sen vill jag även säga TACK till hela underbara Akademin för att ni är så jävla bra, och framför allt till mitt underbara Sapphire Team, mina isländskor, mina underbara Ruby's och hela staben på CVI för att ni har givit mig en experience of a lifetime.
Nu ska jag dock ägna mig åt att fira födelsedag.
Puss
Graduation..
För mig har ordet, denna vecka kommit att förknippas med ett oförklarligt vemod att lämna det som gjort mig så mycket gott, lämna något som känns ofärdigt och framförallt människor som kommit in i mitt liv med stora kliv och uppskattat mig för den person jag är och vill vara.
Mina fyra månader i Danmark har inte bara utvecklat mig till en klok, självanalyserande och tryggare sångare, utan framförallt lärt mig enormt mycket om mig själv, andra människor och ännu viktigare, mig själv i kombination med andra.
De människor som kommit in i mitt liv under dessa fyra månader - av en slump, genom självklarigheter eller bara råkat finnas där i rätt ögonblick, dessa människor är folk jag innerligt kommer bära med mig minnen av för resten av mitt liv och vara evigt tacksam allt de tillfört mig det de gjort de senaste månaderna.
Detta är människor som behandlat mig med värme, ärlighet, givit mig en trygghet och samtidigt en osäkerhet. De har utmanat mig att våga mer, uttrycka mer och känna mer. De har givit mig hårda ord när de behövts och de har lyft mig till skyarna när det varit förtjänat.
De har funnits där och stöttat mig i hårda stunder, kämpat med mig när jag precis stått vid genombrottets kant och inspirerat när jag själv kännt mig trött och hängig.
Nu är det fyra dagar kvar till våran "graduation".
Självklart är det nu det känns som mest tungt, påtagligt och ledsamt att det snart är över.
Närmaste perioden efter Danmark kommer kännas skit - självklart är det underbart att få komma hem till familj och vänner, men att lämna bakom sig den bästa perioden i sitt liv, för att återgå till en vardag med ett arbete som inte utvecklar en, återvända till människor som ser samma person man var för flera år sedan, det är inte rätt.
Detta kändes som ett nytt skede i mitt liv, ett skede jag inte riktigt är redo att backa ifrån.
Självklart kommer allt bli bra, självklart kommer livet rulla på, men det känns så fel. Just nu.
Danmark..
Har inte skrivit på evigheter, men har hört ryktas att folk ännu inte gett upp på denna bloggen. Imponerande.
Befinner mig i Danmarks huvudstad och lever livet. I en knapp vecka till.
Med min period här i DK finns det tre låtar som kommer att finnas i mitt minne förevigt.
Jeff Buckley - Hallelujah.
U2 - One.
Sheryl Crow - Steve McQueen.
That's what I felt like sharing today.