Kvinnligt drag... ?
Jag undrar varför det ligger i så många tjejers natur att tro det bästa om vissa män?
Jag syftar mitt påstående på två kvinnliga drag;
tänk situationerna:
1) En tjej har en killkompis som är en klassisk 'player' (inte bara sån som har one nights, märk väl, utan en sådan som spelar ut tjejer mot varandra). Måhända känner hon också nån form av attraktion till denna vän (som allra oftast..).
Hur kommer det sig då att hon försvarar killens beteende med "han kommer lugna sig så fort han bara hittar en tjej han faller för".
Vilken tjej som medsyster står egentligen och ser på när ens vän sårar tjejer runtomkring sig?
Är det konkurrensen till andra tjejer som inte tillåter henne att säga ifrån? Risken att han aldrig ska upptäcka att det är just hon som är den rätta - hon som sak frälsa honom att inse att han vill hålla sig till henne, och endast henne?
Playande killar borde få en stor stekpanna i skallen av en vän, för att inse att vad de sysslar med är fel.
Jag har gjort det. Jag vet. Jag borde ha fått en stor stekpanna i skallen jag med - då hade kanske tankeprocessen gått snabbare så jag kunde insett att jag borde lagt av långt innan jag gjorde det.
2) Kille, bekant bedrar sin flickvän upprepade gånger. Denna flickvän råkar vara en vän.
Hur kan man inte reagera? Killen kommer inte att 'växa ur det', som så många verkar förklara det hela för sig själva med.
Hur jag kom att tänka på detta är ett ännu större mysterium...
Vill även påpeka att jag självklart inte drar alla tjejer över en kam, men under min uppväxt har detta trots allt varit väldigt tydliga drag hos många tjejbekanta - stundtals även hos mig själv - kanske är, fortfarande - sitter inte i nån liknande situation just nu, så jag vet inte om de känslorna skulle komma upp.
Sen överväger jag också om det är ett beteende som faller bort i och med att man hittar trygghet i sig själv och sin plats i samhället/ umgängeskretsen?
Vad tror ni? Är det någon annan som känner igen dessa tankar? Reflektioner på dem?
Jag syftar mitt påstående på två kvinnliga drag;
tänk situationerna:
1) En tjej har en killkompis som är en klassisk 'player' (inte bara sån som har one nights, märk väl, utan en sådan som spelar ut tjejer mot varandra). Måhända känner hon också nån form av attraktion till denna vän (som allra oftast..).
Hur kommer det sig då att hon försvarar killens beteende med "han kommer lugna sig så fort han bara hittar en tjej han faller för".
Vilken tjej som medsyster står egentligen och ser på när ens vän sårar tjejer runtomkring sig?
Är det konkurrensen till andra tjejer som inte tillåter henne att säga ifrån? Risken att han aldrig ska upptäcka att det är just hon som är den rätta - hon som sak frälsa honom att inse att han vill hålla sig till henne, och endast henne?
Playande killar borde få en stor stekpanna i skallen av en vän, för att inse att vad de sysslar med är fel.
Jag har gjort det. Jag vet. Jag borde ha fått en stor stekpanna i skallen jag med - då hade kanske tankeprocessen gått snabbare så jag kunde insett att jag borde lagt av långt innan jag gjorde det.
2) Kille, bekant bedrar sin flickvän upprepade gånger. Denna flickvän råkar vara en vän.
Hur kan man inte reagera? Killen kommer inte att 'växa ur det', som så många verkar förklara det hela för sig själva med.
Hur jag kom att tänka på detta är ett ännu större mysterium...
Vill även påpeka att jag självklart inte drar alla tjejer över en kam, men under min uppväxt har detta trots allt varit väldigt tydliga drag hos många tjejbekanta - stundtals även hos mig själv - kanske är, fortfarande - sitter inte i nån liknande situation just nu, så jag vet inte om de känslorna skulle komma upp.
Sen överväger jag också om det är ett beteende som faller bort i och med att man hittar trygghet i sig själv och sin plats i samhället/ umgängeskretsen?
Vad tror ni? Är det någon annan som känner igen dessa tankar? Reflektioner på dem?
Kommentarer:
Trackback