Besvikelse - en överraskning varje gång..
Aldrig förr har jag sett mig själv som en godtrogen människa... vet
fortfarande inte om jag borde göra det - är inte direkt jättelättlurad
(undantag de dagar då jag sovit waay för lite), dock tror jag väldigt
gott om folk - särskilt människor jag trott mig känna.
Vad som knäcker mig ännu mer är att jag med vissa människor är såpass övertygad om deras goda drag att jag är villig att acceptera föråtelser gång på gång, och enträget verkar min hjärna vilja acceptera att bli sviken gång på gång. Varje gång blir jag dessutom lika ställd .
Godtrogen kanske är ordet trots allt.
Är det bara jag som råkar ut för sådant här?
Kort tankeställare idag. Behöver sova. Hade en lång dag igår, med påföljande för kort natt och en försovning imorse. Urk!
Fortsättning följer ;-)
Vad som knäcker mig ännu mer är att jag med vissa människor är såpass övertygad om deras goda drag att jag är villig att acceptera föråtelser gång på gång, och enträget verkar min hjärna vilja acceptera att bli sviken gång på gång. Varje gång blir jag dessutom lika ställd .
Godtrogen kanske är ordet trots allt.
Är det bara jag som råkar ut för sådant här?
Kort tankeställare idag. Behöver sova. Hade en lång dag igår, med påföljande för kort natt och en försovning imorse. Urk!
Fortsättning följer ;-)
Funderingar över förändring...
Tja
Har haft en skön helg som inom loppet av sisådär 45 minuter är över.
Söndagen har passerat med mycket slöande (och gud så skönt det är att slöa) och lite livsfilosoferande.
Har suttit och tänkt tillbaka på mitt liv - förändringen som skett sedan ettan på gymnasiet fram till nu. Trots att jag är samma person är det fascinerande hur jag har omvärderat många saker i livet.
Många saker är sig lika - exempelvis min besatthet att driva igång diverse projekt - ni som känner mig vet mer än väl vad jag snackar om - inte minst mina nuvarande klasskamrater.
I mitt liv har jag gått igenom flertalet olika stilar.. har varit tjejen med rastaflätor och bobmarley-klädsel, rockerbruden med nitar, kajal och kolsvart hår, samt bohemflickan med kläder från H&M's barnavdelning. You name it.
Gemensamt för alla dessa stilar har väl varit min inställning till det som varit mainstream. "Usch och fyy" då alltså. (Fast egentligen var det väl mest mainstreamfolkets attityder jag gjorde revolt mot - alla var så besatta av att se likadana ut och att hela tiden bete sig så j-a korrekt. Känns som om det kanske var det som störde mig? För sånt kan jag fortfarande irritera mig på i min stillhet.)
Idag är jag väl mer eller mindre mainstream. Jag lyssnar förutom på hårdrock, ska och andra sköna kvarlevor från mina tidigare "stilar" på mainstream och radiopop. Dessutom tycker jag om en hel del av det.
När jag går ut och dansar på krogen tycker jag det är störtskönt med lite schlagerallsång, likagärna som jag "skakar rumpa" (hahahahah) till Beyoncé's senaste.
Dock blir jag nog lika lycklig av att på morgonen kunna sätta på lite Tchaikovsky i min mp3spelare eller på kvällen somna in till lite Evergrey. Vad mer kan begäras i livet?
I alla fall undrar jag varifrån denna förändring kommit. När i mitt liv började jag klä mig "vuxet" (undantaget är givetvis mina nyinköpta knallgröna regnstövlar med vit snörning som är så ruskigt coola)?
Häromsistens så köpte jag till och med en KLÄNNING! Jag som är den "eviga" byx/jeans-tjejen.
Börjar tro att det kom någon gång i trean på gymnasiet - nån gång i slutet... och förändringen drog sig fram till nu... och är väl antagligen fortfarande pågående...
..vilket får mig att tänka på:
KOMMER JAG ATT KLÄ MIG TANTIGT OM NÅGRA ÅR!?!?!?!?
ve och fasa för den tanken.
Måste dessutom få spy lite galla över en sk. journalist som förpestar mitt sinne. Nämner inga namn, äckelmagade bör blunda för raden nedanför;
*spyyy*
så, där var det klart.
Nu ska jag sova för aftonen. Kanske drömma om någon vacker människa som behagar mina sinnen.
Don't let the bedbugs bite you, som det så flott heter.
Natt.
Har haft en skön helg som inom loppet av sisådär 45 minuter är över.
Söndagen har passerat med mycket slöande (och gud så skönt det är att slöa) och lite livsfilosoferande.
Har suttit och tänkt tillbaka på mitt liv - förändringen som skett sedan ettan på gymnasiet fram till nu. Trots att jag är samma person är det fascinerande hur jag har omvärderat många saker i livet.
Många saker är sig lika - exempelvis min besatthet att driva igång diverse projekt - ni som känner mig vet mer än väl vad jag snackar om - inte minst mina nuvarande klasskamrater.
I mitt liv har jag gått igenom flertalet olika stilar.. har varit tjejen med rastaflätor och bobmarley-klädsel, rockerbruden med nitar, kajal och kolsvart hår, samt bohemflickan med kläder från H&M's barnavdelning. You name it.
Gemensamt för alla dessa stilar har väl varit min inställning till det som varit mainstream. "Usch och fyy" då alltså. (Fast egentligen var det väl mest mainstreamfolkets attityder jag gjorde revolt mot - alla var så besatta av att se likadana ut och att hela tiden bete sig så j-a korrekt. Känns som om det kanske var det som störde mig? För sånt kan jag fortfarande irritera mig på i min stillhet.)
Idag är jag väl mer eller mindre mainstream. Jag lyssnar förutom på hårdrock, ska och andra sköna kvarlevor från mina tidigare "stilar" på mainstream och radiopop. Dessutom tycker jag om en hel del av det.
När jag går ut och dansar på krogen tycker jag det är störtskönt med lite schlagerallsång, likagärna som jag "skakar rumpa" (hahahahah) till Beyoncé's senaste.
Dock blir jag nog lika lycklig av att på morgonen kunna sätta på lite Tchaikovsky i min mp3spelare eller på kvällen somna in till lite Evergrey. Vad mer kan begäras i livet?
I alla fall undrar jag varifrån denna förändring kommit. När i mitt liv började jag klä mig "vuxet" (undantaget är givetvis mina nyinköpta knallgröna regnstövlar med vit snörning som är så ruskigt coola)?
Häromsistens så köpte jag till och med en KLÄNNING! Jag som är den "eviga" byx/jeans-tjejen.
Börjar tro att det kom någon gång i trean på gymnasiet - nån gång i slutet... och förändringen drog sig fram till nu... och är väl antagligen fortfarande pågående...
..vilket får mig att tänka på:
KOMMER JAG ATT KLÄ MIG TANTIGT OM NÅGRA ÅR!?!?!?!?
ve och fasa för den tanken.
Måste dessutom få spy lite galla över en sk. journalist som förpestar mitt sinne. Nämner inga namn, äckelmagade bör blunda för raden nedanför;
*spyyy*
så, där var det klart.
Nu ska jag sova för aftonen. Kanske drömma om någon vacker människa som behagar mina sinnen.
Don't let the bedbugs bite you, som det så flott heter.
Natt.
Nyaste bloggen just i denna sekund...
Välkommen hit..
..antar att jag också har blivit smittad av blogg-hysterin som
verkar råda nu. Alla vill bli dokusåpakändisar.. fast på internet..
Kanske är det innerst inne min hemliga dröm också? Inget jag direkt reflekterat över för att vara ärlig.
http://paulina.blogg.se blir nog främst en liten *vent*-sida för min del. Att lufta saker som stör mig, gör mig lycklig eller bara råder i mitt liv för tillfället.
Frågan är - hur mycket vill man dela med sig av till världen?
Jag är nog trots allt inte ute efter att låta folk veta allt om mitt (för tillfället icke-befintliga) sexliv, veta om ALLA mina dåliga vanor eller bara höra massa skryt om hur j-vla bra jag är de dagar jag har flyt.
Nej, är du ute efter skandal så läs någon annans blogg.
För aftonen så tänkte jag att jag snart skulle knyta mig. Är upp och bege sig till skolan imorgon. Uppsjungning och egen uppvärming innan genomdraget av våran kommande föreställning. (Premiär fredag 27e maj). Agh.. jösse, nära nu.
Berättar mer om detta i kommande inlägg... =)
NU är det dags att önska eventuella läsare god natt, och låt inte monstren under sängen få tag på dig!
/Paulina