Hornen är bara till för att hålla glorian uppe..

Efter att ha vaknat, gjort alldeles för lite nytta och därpå insett att jag har bråttom som attan in till stan, hann jag tillslut med bussen in till city (så stockholmskt det låter med "city"....)
Hoppade av bussen för att byta till 6:an, och med mig upp på vagnen kliver en av de underligaste figurer jag stött på på länge.

Killen, i arton-tjugoårsåldern är rödhårig med helskägg, iklädd en svartvit träningsoverall från adidas - byxbenen på denna bar han ihopsnoddade ungefär mitt på vaden (varför?).
Som accessoar till detta bär han nog det största krucifix jag sett hängandes på en hals. Någonsin.
Storleken på korset måste ha varit större än mellan tumme och lillfinger på min hand.
Dessutom bar han glasögon som han konstant rättade till, samtidigt såg sig misstänksamt omkring, och rättade till sitt snaggade, röda hår... HELT supersuspekt.

Min vilda fantasi började självklart genast fundera på om killen var psykiskt labil och skulle ställa sig upp och kapa hela spårvagnen eller nåt... hm. Undra vem det är som är psykiskt labil egentligen..
Emmm.. vild fantasi kallar jag det för...


Nådde i alla fall helskinnad till jobbet. Inte så pjåkigt det.
Det hela blev ju inte värre när det gäller en menyprovning på en meny som höstens.
Oj oj oj. SÅ mycket bra mat att man vill höja våra kockar till himlarna. Underbart.

Ganska många rätter senare (förövrigt inkluderande en himmelsk körsbärssorbet, som bara måste nämnas exklusivt) stormade jag proppmätt ut tillbaka till vagnen för att hinna upp till skolan i tid, innan housen skulle börja.

Klarade mig med god marginal!

Kände mig väl dock inte jättetaggad för att köra en och en halv timmes galet studsa-runtande, men efter en stund kom även jag igång.
Har märkt att även om handleden känns bra, så vill den inte gärna riktigt ta mkt vikt än. Ah well.
Riktigt kul klass. Börjar uppskatta Sabina mer och mer för varje pass som går.

Hiphopen var hur kul som helst den också. Även om jag ser ut som värsta balett/jazznörden överlag, så börjar det sakta men säkert komma till mig. Skulle jag hålla på med det här nån månad till så kan det nästan tänkas att det skulle kunna börja se riktigt bra ut...

Får lite såna småslängar ibland i alla fall.
Sånadär slängar som bara påminner mig om hur sjukt lycklig jag blir av att dansa.
VARFÖR kom jag inte på det när jag var tre? Huh?
Kan någon vara snäll och berätta det för mig?
Thanksalot.

Imorgon är det upp och jobba (första passet denna veckan! whii!)
och sen tillbaka till skolan och lattja lite mer!
Åh kul!

Nu ska jag drömma kul drömmar!