Hornen är bara till för att hålla glorian uppe..

    Databeroende som jag har blivit sitter jag numera mest konstant framför datorn när jag inte har viktigare saker att ta tag i (tv? vad är det?).

    I vilket fall som helst så är jag konstant uppkopplad mot MSN, och som de flesta vet så kommer det ju upp en ny, fantastisk ruta varje gång man får ett nytt mail.

    YIPPIE!  skriker min insnöade hjärna.
Kanske kommer det ett kul mail från gamla vänner i Italien eller från nån söt vän som man inte sett på länge.. vem vet?

    IBLAND (ytterst sällan) så är det ett sånt där gulligt mail,
chansen att det är nåt mail från nån förbannad maillista man av en ren händelse råkat gå med i, är såå mycket större.
Så var den sekundens lycka över... mail. pffft.
¨

  ...   Inte för att det är skräppost, men trots allt är det ju oönskad post.
Det är ju post för massorna - inget man sätter sig och skriver en lång och gosig reply på.

    Jag propagerar härmed för mindre kedjebrev, mindre reklam från idiotiska företag, MER undersökningar från Cint (sånt är kul...) och mycket mer kärleksfulla och knäppa julmail från vänner, bekanta och arbetskollegor.

    Efter viss påtryckning från diverse håll om att jag bloggar alldeles för lite, samlar jag väl nu officiellt lite krafter och skriver ett totalt oinspirerad bloggtext för den som hellre läser om mitt liv här, än att fråga mig face to face.

    Har som bekant inte varit helt frisk senaste tiden. Vinterkräksjuka följt av skyhög feber och nu senast en rejäl förkylning har väl tagit ut sin rätt, och jag är både slö i skallen och trött i kroppen för tillfället.
Kan nämna att jag upptäckt en ganska otacksam bantningsmetod också - har gått ner alldeles för många kilon i både fett, men främst muskelvikt. That sux.
Tack och lov kan man se lite framsteg - har idag till och med varit uppe på benen och bakat och dammsugit lite!
  

    Längtar tills jag känner mig kry i kroppen igen så jag kan börja träna igen. Ska ringa S snart och se om vi kan lägga upp ett bra träningsschema för oss nu över juletid.
Ska försöka jobba så lite som möjligt dessutom och bara försöka ladda batterierna inför våren.



    Beträffande jul och julstämning så är det något som än så länge totalt uteblivit, och för att vara ärligt så känns det inte ens som det är på väg krypandes. Lika gott det, missade ändå julfesten jag hade sett fram emot förra fredagen. (Fick för en lysande sekund faktiskt för mig att man visst kan gå på julfest när man har 39,4* feber, men mina knän höll inte med om det när jag reste mig ur sängen.)
Saknar min klass och övriga söta skolkamrater för den delen.

    Firade  för den delen en fantastisk födelsedag in bed också... bara härliga 39,6*
Tack för alla söta sms och samtal som jag knappt kommer ihåg nåt av...


                                                                                                                                         That's about it.




-------------------- ¤ -------------------------

Passar på att nämna ett namn innan jag sparar & publicerar inlägget.


Ännie - babe, du anar inte hur mycket jag saknar ditt underbara själv och våra pannkis-kvällar på GRC!