Första timmarna i Kbh, för denna gången...
Har tack vare underbara Lina kunnat åka med söta Carina o Kalle i bilen till Svågetorp.
Mycket trevlig bilresa - det var längesedan jag gjorde en sådan - har bara åkt tåg eller flugit senaste tiden!
Kom fram till Kbh för några timmar sedan och har hunnit med en sånglektion med Kaare, och därefter sitta och hänga en stund på Hvide Lam med några godingar från 3 åriga utbildningens Orange'a team.
Nu sitter vi och slötittar på 10 orsaker att hata dig innan det blir dags att ge sig av till Drop Inn för att spana in Thomas' gig. Ser fram emot att få leka lite med alla gamla kamrater och 'catcha up'.
End of update.
Återkommer snart.
Tjuvlyssning..
Tjejen, i 25årsåldern går och pratar i telefon ... samtalet rörde vänskapsband.
Tydligen så hade telefontjejen blivit omnämnd av Jane Doe (gemensam vän till de i telefon) som en av dennas närmaste vänner, bakom ryggen på telefontjejen. Diskussionen rörde sig dock kring faktum att telefontjejen inte alls ansåg sig vara nära vän till Jane Doe.
Det fick mig att tänka...
De relationer man har till människor är ju, trots sin tvåsidighet, väldigt subjektiva. Det är nog alltid så att det finns ett större behov från en av parterna för vänskapen än hos den andra. Högst troligt kan det också skifta fram och tillbaka beroende på var man står i livet... för min del har jag ofantligt många jag anser vara mina vänner och bekanta, men inte nära människor jag anförtror mig åt. Dessa är ett få urvalda.
Tanken på att dessa människor kanske bara skulle se mig som 'bekant' är skrämmande. Det är inget jag faktiskt TROR, men jag VET ju faktiskt inte. Lite läskigt.
Har ni klurat på det där någon gång? Vilka av dina närmaste är människor som ställer upp för dignär du verkligen behöver dem? i vått och torrt? dag och natt? trots andra åtaganden?
De vänner som får "ja" på dessa frågor är de människor man ska vara så otroligt tacksam för. Det är de människorna som spelar roll i slutändan.
(Desperate) Housewife!
Sov lääänge då jag var ute en vända igår på Glow och nypremiären av SoulTrain. Massa trevligt tack vare mitt fantastiska sällskap, men en förbaskat konstig publik!
Inte åt det extrema hållet heller - som annars Soultrain ju har en tendens att dra till sig - utan Glow fylldes även denna onsdagskväll av kostymnissar och 65+are. Ingen skam i det, men stället var inte riktigt så dansant som det borde varit enligt min smak.
Men. Tillbaka till min housewife-släng.
Har idag ägnat mig åt att dammsuga hela 'vardagsrumsdelen' av lägenheten så till den milda grad att det blivit flytta-möbler-fram-och-tillbaka-stuket.
Inte nog med det hann jag även baka en sats kanelbullar special och två bröd. Mums - hembakt är så mycket godare!
Och nu efter mina två dagars ledighet är det dags för en helg i försäljningsrekordens tecken misstänker jag.
Uj.
kyss inga fula pojkar under tiden...
det är en ganska specifik kommentar dessutom. gav mig på att försöka tolka in något i det, men det gick inte så himla bra. så jag la ner.
det är förövrigt fredagkväll. jag sitter hemma och har precis sjungit igenom min låt inför morgondagens audition, den sitter där den ska, så nu är det bara upp till juryn att avgöra ifall det håller och ifall jag passar in.
ska bli kul att göra en musikalaudition igen. det var ju inte igår...
ska nog försöka skutta i duschen och tvätta håret innan peter ringer. snällegubben skriver ut lite cv åt mig och robban så castarna har något att titta på imorgon.
thomas ska förövrigt giga på drop inn ikväll, och kaare imorgonkväll.
varför är jag inte i köpenhamn? förklara!
Back at the Crime Scene...
Det känns lite lättare att vara tillbaka denna gången. Inte för att Köpenhamn och dess folk inte är fantastiska, men för att man faktiskt inte längre tillhör vardagen där.
Jag drar en snabbresumé.
Torsdag morgon.
Kliver ur sängen sinnessjukt tidigt - tack och lov att Ida bor här med mig nu och skulle upp till jobbet samma tid, annars hade jag troligtvis inte kunnat komma upp ur sängen alls. Under mycket pust och frust och gnäll över den ohumana morgontimmen lyckades jag ta mig till tåget som avgick tio minuter sent - inte helt ovanligt.
Resan ner till Danmark gick mycket smärtfritt och vi var nere i princip efter tidtabell.
Hungrig som en varg tog jag mig till Louise's hus där jag hade planerat att spendera min helg.
Självklart råkar vi glömma bort att äta mitt i allt snack och catching up. Gréta, vår kära isländska som redan befunnit sig hos Lou en hel vecka innan min ankomst kommer hem från att ha spenderat natten på annat håll och vi får en till persons historier att uppdateras om.
När allt basic skitsnackande är avklarat tar jag och Gretchen oss in till stan på en liten spontan shoppingtur som dock slutade utan några större inköp.
Kvällen spenderades på Drop Inn tillsammans med några gamla CVI'ers från höstens gamla goa tider och ett GRYMT gig av Kira. Tråkigt nog fick jag också för mig att bli magsjuk innan festen ens hade hunnit börja, så jag gick hem och stack huvudet i toaletten efter andra set:et. Hmpf.
Fredagen
Sov. En stund.
Louise väckte mig och tyckte jag skulle skynda mig - fick chansen att följa med henne till DR-byen och se första mick-övning inför danska melodifestivalen i egenskap av "sångcoach" - problemet var bara att det inte fanns nåt att anmärka på rent sångtekniskt. Låten satt ju där den skulle vid dethär laget och tösabiten min lekte sig fram på scen. Förstår att låtskrivarna måste känna sig stolta!
Kvällen som var planerad att bli en lugn hemmakväll slutade med att jag stack ut med Thomas och hans polare till nån liten mysig bar och tog en drink, och sen tog en taxi för att möta upp med Gréta, Sus, Kristoffer och sen även inne på klubben, Kira. Var ju tydligen nån P3-gala efterfest...
VEGA var väl kanske inte riktigt mitt typ av ställe kan vi konstatera. Jag och Sus gav upp alla överhypade människor och gick och tog en stilla drink och lite skitsnack på en bar i närheten istället. Kristoffer beslöt sig tappert för att stanna kvar och hålla ordning på de två övriga flickorna!
Lördag.
Louises stora dag!
Hoppade ur sängen efter, återigen, några få timmars sömn.
Hjälpte till att röja litegrann i lägenheten och gick och sen och la mig och sov en stund till, tills vår stjärnas familj skulle anlända. Hela tjocka släkten klampade in vid lunchtid och vi satte oss och fikade och firade Lou's lillasyster på sjuttonårsdagen. Härlig tjej dendär!!
Vid tretiden hade jag och Kira sånglektion. Supernice - dendär tjejen har verkligen "gåvan".
På kvällskvisten bar det av för mig och Paya till studion igen, för att live få se hela tv-sändningen.
Kvaliteten på låtarna var väl ganska skiftande men det var väl tre låtar som VERKLIGEN övertygade mig. EN av dessa låtar gick vidare efter folkets gallring... musikalitet kanske inte är gemene-dansk's starka sida?
Söndag.
Knäpp dag. Lång historia.
Kom hem till Göteborg tillslut i alla fall.
Hem till Göteborg och hem till mamsen på middag. Underbart!
Måndag.. igår/idag (beror på hur man ser det.)
Japp.
Har bakat bröd och varit i studio. That's it. Ingen mer nytta än så har jag gjort.
Halleluja.
G'natt.
Inför "Turen tillbaka"...
Tillbaka till lekplatsen och dom andra barnen. Tillbaka till "the crime scene".
Söta Kira gigar på Drop Inn, och det vore skamligt att missa! Inte nog med det så har vi så gott det går styrt upp reunion för alla akademister från hösten, så jag ser verkligen fram emot en helkväll.
Hela 'gamla gänget' med undantag för en kommer vara där... för ironiskt nog så kommer han befinna sig i Svea.
Känns nästan lite konstigt att åka tillbaka nu när jag precis accepterat att jag ska vara kvar i denna stad. Konstigt, men kul.
På lördag ska jag dessutom få gå och se underbaraste Lou tävla i danska melodifestivalen 'melodi grand prix'. Självklart räknar jag med att hon vinner hela grejjen!
Ida flyttade hit sina saker idag. Vi ska dela på min lilla etta nu ett tag, ska bli fruktansvärt spännande att se hur det går - det är ju inte mycket yta att röra sig på! Jag är dock optimistisk och konstaterar att jag inte är så himla mycket hemma ändå.
Utöver denna senaste-nytt-uppdatering vill jag tillägga att jag formligen älskar Coca Cola Zero-reklamen. "I'll manage" Haha..
Att älta och älska...eller, att älska och älta... vilket som.
Ibland funderar jag på om det inte bara är dags att släppa taget.
Som en fras ur Frou Frou's låt "Let go" lyder;
So, let go,let go - Jump in - Oh well, what you waiting for?
It's all right - 'Cause there's beauty in the breakdown...
Kanske är det så att 'the breakdown' är något vacket? Något som medför något positivt. Något som stärker? Bygger upp?
Kanske ska jag inse att jag inte längre ska leva på den där lögnen.
Det sista som lämnar människan är hoppet sägs det ju. Jag är högst troligt ett väldigt bra levande bevis för det.
Varför inser jag inte vad som varit på gång sen dag ett?
Det finns ju egentligen inget "sedan". Men det är vackra ord för att få mig att dröja kvar istället för att släppa taget.
Fröken M är smart. Hon tar bättre beslut för min skull än jag hade gjort själv. Även om jag är stolt för att jag faktiskt klarar att genomföra hennes tuffa spelregler.
Men mitt problem är att jag så gärna vill leva på det där hoppet om att det jag så gärna ville, nån vacker dag ska bli sant... kan man då verkligen tvinga sig själv till att släppa? Hjärnan säger ju en sak, hjärtat säger två: ena delen vill kedja sig fast vid känslan och sittstrejka tills förslaget går igenom, andra delen är trött på skiten och tycker det börjar bli dags att säga ifrån, helst på skarpen.
What to do, what to do...
Whatever.
Har haft möte med mina team mates idag i alla fall. Vi planerar att vara klara med showen i mars, så nu återstår att klippa lite musik och börja repa. Yippie.
MEN först är det upp och ha ett litet lunchmöte med A imorgon, ruskigt produktivt! (hemsida på G people!).
Så. Sova. Nu.
Ursäkt.
Förlåt för vad jag gjort mot dig, förlåt för min barnslighet och jag ber om ursäkt för hur fult jag betett mig.
Men jag var tvungen.. för min egen skull.
Danskt lussefirande o födelsedag so far..
Hipp hipp för mig - nu, för 23 år och cirka 3 timmar sedan föddes jag!
Men först;
Gårdagen.
Arla morgon (7) ringer väckarklockan.
Släpar mig ur sängen och gör mig i ordning för att gå.
Lussetåg med norskor, svenskor och en holländska på CVI.
Lussetåget liknade mer ett galet togaparty med älghorn här och var.
Under stora jubel och fniss framförde vi "Sankta Lucia" på knagglig norska (för oss som inte är 'natives'...) och det hela var överstökat på ungefär 3 minuter.
Christinas interpretationsklass var basicly ett genomdrag av alla konsertlåtar för kvällen.
För egen del gick det skitkasst - nytt rum och helt ny akustik, men genrep SKA ju gå dåligt, så jag var inte oroad inför kvällen.
Repade lite "holding out for a hero"-kör och satte koreografin. Galet dumt egentligen att sätta allt samma förmiddag man ska ha föreställning. Men man är väl proffs ;)
Åkte hem, tog med lite grejjer och for iväg till Lou's.
Lagade lite snabb pastamiddag och gjorde oss fina.
Konserten gick över förväntan. Smockfullt med folk och ingen yta att röra sig på, men hysteriskt kul. Är jättejättenöjd med min prestation och känns gött att vara 'tillbaka'.
Fick en hel del komplimanger över min skådespelartalang vilket var ytterst förvånande men värmande, då det är något jag slitit med hårt dessa fyra månaderna. (Tack Halldóra och Ole Rasmus!)
Festen fortsatte och efter tolvslaget fick jag det mest rungande "Happy Birthday" en flicka kan önska sig. Det är verkligen inte varje dag uppåt hundra personer sjunger för en! Tack som fan.
Sen vill jag även säga TACK till hela underbara Akademin för att ni är så jävla bra, och framför allt till mitt underbara Sapphire Team, mina isländskor, mina underbara Ruby's och hela staben på CVI för att ni har givit mig en experience of a lifetime.
Nu ska jag dock ägna mig åt att fira födelsedag.
Puss
Graduation..
För mig har ordet, denna vecka kommit att förknippas med ett oförklarligt vemod att lämna det som gjort mig så mycket gott, lämna något som känns ofärdigt och framförallt människor som kommit in i mitt liv med stora kliv och uppskattat mig för den person jag är och vill vara.
Mina fyra månader i Danmark har inte bara utvecklat mig till en klok, självanalyserande och tryggare sångare, utan framförallt lärt mig enormt mycket om mig själv, andra människor och ännu viktigare, mig själv i kombination med andra.
De människor som kommit in i mitt liv under dessa fyra månader - av en slump, genom självklarigheter eller bara råkat finnas där i rätt ögonblick, dessa människor är folk jag innerligt kommer bära med mig minnen av för resten av mitt liv och vara evigt tacksam allt de tillfört mig det de gjort de senaste månaderna.
Detta är människor som behandlat mig med värme, ärlighet, givit mig en trygghet och samtidigt en osäkerhet. De har utmanat mig att våga mer, uttrycka mer och känna mer. De har givit mig hårda ord när de behövts och de har lyft mig till skyarna när det varit förtjänat.
De har funnits där och stöttat mig i hårda stunder, kämpat med mig när jag precis stått vid genombrottets kant och inspirerat när jag själv kännt mig trött och hängig.
Nu är det fyra dagar kvar till våran "graduation".
Självklart är det nu det känns som mest tungt, påtagligt och ledsamt att det snart är över.
Närmaste perioden efter Danmark kommer kännas skit - självklart är det underbart att få komma hem till familj och vänner, men att lämna bakom sig den bästa perioden i sitt liv, för att återgå till en vardag med ett arbete som inte utvecklar en, återvända till människor som ser samma person man var för flera år sedan, det är inte rätt.
Detta kändes som ett nytt skede i mitt liv, ett skede jag inte riktigt är redo att backa ifrån.
Självklart kommer allt bli bra, självklart kommer livet rulla på, men det känns så fel. Just nu.
Danmark..
Har inte skrivit på evigheter, men har hört ryktas att folk ännu inte gett upp på denna bloggen. Imponerande.
Befinner mig i Danmarks huvudstad och lever livet. I en knapp vecka till.
Med min period här i DK finns det tre låtar som kommer att finnas i mitt minne förevigt.
Jeff Buckley - Hallelujah.
U2 - One.
Sheryl Crow - Steve McQueen.
That's what I felt like sharing today.
Oslo..
Yeah.
då hade man landat i oslo igen - børjar kænna mig allt mer hemma hær.
sitter på centralen och væntar på att staden ska vakna.
har precis luskat ut hur jag ska ta mig till bårdar. av nån konstig anledning blir det førsta gången jag tar trikken hær!
helt sinnessjukt hur trøtt man kan vara efter en icke-sovande-natt på bussen.
trodde inte det var møjligt att vara såhær trøtt.
førhoppnignsvis ær det inget som inte lite kul dansklasser kan råda bot på.
kl 12 hade jag tænkt mig en jazzklass før benji schwimmer till å børja med.
tjiho.
nu ska jag slæpa mig bort å unna mig lite frulle till å børja med. stærka kroppen lite... =)
på fredag ska jag till jess (yay!) efter en galen dag infør stones på jobbet.. (hurr!).
toudels.
Resor och livsval...
Inatt - Oslo.
Fredag - Stockholm.
Om två veckor - Köpenhamn. I fyra månader!
Whii.
Köpenhamn på fredag!
Ska bli kul och lite spännande.
Uppdaterar längre fram om mitt purpose i Danmarks huvudstad.
Helgen innbär jobb, och därefter hoppas jag komma iväg till Oslo för lite workshops på Bårdar. Laszlo Mezaros, Bill Hastings och Benji Schwimmer är bara några namn av de grymma pedagoger som visar sig där närmaste veckorna...
Måste bara få lite boende bekräftat!
Men nu är det dags att nana, ska upp imorgon och träna med K och M innan jobbet.
Jag tror.
Gjort nåt dumt.
Nåt jag kommer ångra.
Time will tell.
YAY!
Lunch och skvaller imorgon!
Whiiie!
A lot on my mind...
Tack och lov hinner man inte tänka så mkt på jobbet.
Skrev faktiskt en dikt för första gången på många år häromdagen.
Hade glömt hur skönt och befriande det kunde vara att uttrycka sig genom en penna.
Handlar nog om att jag inte dansat speciellt mkt nu senaste tiden och inte riktigt uttryckt mig på det sättet...?
Idag har jag i alla fall klarat av femton timmar på jobbet (tjoho liksom!) och inte alls tänkt mer än på mina gäster och andra helt otroligt ickedjupa saker!
Wunderbar!
Dags att sova snart dock känner jag.
Måste bara ta mig hem med.
Regnet forfoljer mig...
Lamnade ett forvanansvart nog SOLIGT london efter en lang dags sightseeande med min nye kanadensiske kamrat Barry. Helt flummigt sa manga egentligen ointressanta saker man kan hinna se pa en formiddag.
Saknar min miss M som jag lamnade behind, men hon klarar sig och far snart slippa sitt brittiska kollektiv.
Flog fran Luton till Krakow och traffade aven pa en trevlig backpackande brasse pa vagen.
Himla kul folk man kan springa pa.
Killen var iaf hyfsat lost och hade lite svart att forsta att polacker av modellen aldre inte alls pratar engelska. mihihi...
Underbart att traffa mormor igen. Man saknar henne sa himla mycket.
Efter tre korta dagar kom jag (och regnet motte upp) hit till min lilla favoritsemesterhala.
Imorgon aker jag harifran. Tusan sa fort semestern flog sin kos..
Inte nog med det sa blaser det storm pa havet narmaste tre dagarna. Lattjo.
Tack och lov att man inte e sa aksjuk av sig!
Rainy day.. in London town..
Kan nog bli ett aventyr.
Maste plocka upp lite frukost pa vagen ocksa. Inte helt smarrigt med vitt brod o sylt o kaffe ... inte min grej iaf.
Gardagen var ett javla aventyr rent ut sagt.
Att ta sig till London fran Oslo kan vara svarare an man anar! :P
Naja. Tar och springer nu. Uppdaterar kanske senare.
Om jag inte ar ute och leker med M eller mina trevliga rumskompisar!
Up, up.. and away.
En lite småfunkig jazzklass för Ola Grönberg.
Alltid gott att röra lite på sig.
Idag har jag flängt runt som ett ufo och letat kläder.
Jag fann ingenting ens i närheten av det jag hade ställt in mig på,
men ett par vita boyshorts och en långärmad grön t-shirt får agera substitut.
Sprang på P och E på stan där de stod stilla bäst de orkade.
Visade sig att de också åker till Oslo imorgon.
De ska tjäna lite pengar på sin gatukonst där är tanken. Trilla gärna förbi Karl-Johann om ni har vägarna förbi Oslo och lägg en slant i deras hatt.
Oslo imorgon alltså. Hälsa på D. Semester är skönt.
Sen London. Nytt resemål att pricka av för min del.
Ska bli enormt spännande. Passa på att hälsa på M också. Hon är duktig och går i skolan.
Spänannde.
Sen blir det lite hälsa-på-släkten och nyttigheter innan det är dags att komma hem och jobba skinkorna av sig så man har något att resa för i höst!
A-S.
Inte lätt att hålla bloggen duktigt uppdaterad när man inte har nåt bredband hemma. Men det kommer, förhoppningsvis.
Ska försöka hålla dig (och möjligen övriga läsare?) mer ajour om vad som händer medan jag är ute på "turné" nu i alla fall.
Toudels!