Hornen är bara till för att hålla glorian uppe..

Om jag tyckte min röst var förstörd när jag vaknade upp igår klockan åtta för att bege mig till jobbet, så vill jag inte ens kommentera på hur den är idag.
Märk då också att "idag" är tolv timmars arbete, lite sprit och galen rock-allsång-i- lilla baren senare.

Vill helst inte yttra ett enda ord - vilket är väldigt ovanligt för att vara mig. Men fysatan. Det gör ont att bara svälja då stämbanden tagit så mycket stryk!
Block och pennadag idag känner jag.

Dock tackar jag K&A, O och herr P för en grymt bra kväll igår. Skön balans på det mesta måste jag säga!
Haha. Dessutom har jag då aldrig sett så hemgångsovilliga gäster som igår.

Sen måste jag få irritera mig lite också: jag AVSKYR att känna igen folk på krogen, men inte komma fram till varifrån jag känner dem.
Träffade en kille igår som var så sjukt bekant och vi kom fram till att han hade jobbat på Deep för ungefär två år sen - men inte tusan har jag väl så bra minne? Nån annan knytning till mitt liv eller mina vänner måste han ha... men vaaar är den felande länken? Hela min närmaste vecka kommer jag gå runt och störa mig på det. I know it. And i hate it.

Ah well.
Nu ska jag och mitt en-oktav-under-normalläge-whiskyröst bege oss till stan för att shoppa klackar med mamsen.

Behave now people!