Jag ÄR en fördomsfull person.

    Ponera att det kommer fram en kille till mig när jag står i baren ute på nån krog. Han presenerar sig - verkar jättetrevlig, sådär lagom snäll och snygg.

    Konversationen med herr medlesvensson trillar ju förr eller senare (oftast 'förr') in på 'sååå... vad sysslar du med när du inte hänger här då? blink blink, flört, flört.'  Artig och väluppfostrad som man är berättar jag att jag pluggar, svarar på uppföljarfrågorna, och frågar sedan artigt tillbaka 'och vad gör du själv då?'.

    "Jobbar på Volvo" kanske det kommer då. MEEEEEEEEEEEEEEEK! Red alert! Red alert!

    Wrong answer, please try again, säger en liten röst i mitt huvud.
Utan att jag kan rå för det har killen helt ovetande faliit fullständigt ur mitt intresseområde.
Vad som skapat detta vet jag inte.

    Mina fördomar förbjuder mig att associeras med vanliga dödliga därför att  min hjärna är övertygad om att jobbar man på volvo så kommer man bli en tråkig, folkölsdrickande flintis och absolut inte ha något att tillföra min lilla bubbla jag kallar för liv. Dumt. Isn't it?

    Tack och lov finns det killar som motbevisar mig och verkligen lyckats sätta mig på plats - sånahär fördomar är inte hälsosamma.
Annars har jag gjort den skrämmande upptäckten att min bubbla i princip uteslutande består av krogfolk, hotellpersonal, dansare, musikalartister och andra i liknande freakshows.

                   That's scary shit man...

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits